Nattvandringströttheten hänger kvar. Mitt huvud känns som en vattenmelon och ögonen tåras av trötthet.

Idag ska jag fotografera vår nya styrelse. Jag är så nervös att jag är redo att kräkas rakt ut. Det är lite oklart varför jag är så nervös, men det kan hänga ihop med att jag inte direkt känner fullt förtroende från min närmaste chef i den här frågan. Han har inte direkt jublat över att rektor tycker det går alldeles utmärkt bra om jag fotar istället för att vi hyr in en fotograf.

En inhyrd fotograf hade suttit som en smäck nu.

Redan igår började jag längta till nästa helg. Jag vet inte hur bra det är. Av erfarenhet vet jag att om jag är för laddad inför en fest kan vad som helst hända. Då räknar jag in ofrivillig sömn på toalett, fallskador, hysterisk gråt utan anledning, ett hederligt slagsmål.... jag kan fortsätta i en halv evighet....

Så nu ska jag försöka bli oladdad. Hur gör man?
Ska även försöka ta mig igenom veckan som bland annat innehåller ovan nämnda ångestfyllda fotografering, tejpkurs på ännu okänt ställe, interkulturell utbildning, bakning av hemliga kakor, färgning av hår, kafferservering på derby och sen den efterlängtade festen som jag nu ska ladda ur ifrån. Kan man säga så?