Mellan Gnosjö och Borås var det så mycket granskog att det till och med luktade gran inne i tåget. Men en timme senare uppenbarade sig en hel massa lampor. Göteborg.

Trodde jag skulle få problem att hitta till hotellet, de som känner mig vet ju att jag inte har något lokalsinne. Men inga problem. Såg hotellet från tågfönstret, tog sikte på GP-huset och efter fem minuters promenad var jag framme. Imponerad över mig själv faktiskt. Men. Eftersom jag såg hotellet från tåget så innebär det ju också att jag ser, och hör, tågen...well, man kan inte få allt. Litet och traditionellt med nycklar som nycklar. Jag är nöjd ändå.

Nu ska jag sussa. Har hört att tåg kan vara sövande. Fast då måste man kanske sitta på tåget...