Det är oftast dofter som påminner mig om barndomen.
Nybakade kanelbullar är självklart en sådan doft.

Men nyss hittade jag en lite mer otippad. Nämligen doften (?) av tejp. Men inte vanligt tejp utan den här lite mer frostade varianten. Det är en speciell doft som i ett nafs för mig tillbaka till en korgstol vid ett litet vitt bord i mitt rum.

Jag gillar sådana minnen. Doftminnen.
Det finns ett till som jag inte riktigt kan specificera i ord. Men det påminner i alla fall mig om hur det luktade när jag sprang barfota mellan bästisens hus och mitt eget. Sommarlov, nyckelpigor och skrapsår på knäna.