Match med damsjuan idag. Damsjuan är, för den som inte vet, sjumanna. Och för den som inte vet vad det är innebär det i korta drag mindre plan, mindre mål, färre spelare jämfört med när till exempel Ljungberg och Zlatan lattjar.

Vi vann med 8-2. Extra härligt eftersom vi spelade mot muppigaste laget i skogen. Jag fick för ovanlighetens skull tokspringa och leka längst fram.

Det sas att jag skulle göra en hel massa mål. Så blev det inte riktigt. Det var galet nära mål 100 gånger ungefär. Och med typ 2 minuter kvar fick jag till och med sätta bollen mellan stolparna, nedanför ribban och i nät.

Då blir man glad!
Helst när det var ungefär 8 evigheter sedan man gjorde mål sist...

För övrigt har det varit nog varit årtusendets lugnaste helg.
Och ändå är jag trött. Hur går det ihop?