En av de bästa sa igår "fan va du låter gammal" när jag deklarerade att jag gärna hade bjudit upp bilrutekrossarligisterna på fika istället, om de tyckte det fanns för få lördagsaktiviteter.

Han är nog inte helt fel ute. Jag känner mig som en pensionär. Dels för att jag pustar och får mjölksyra när jag ska gå upp för trappan (men det beror faktiskt på värsta vinterträningen och inte på dålig kondition) Och dels på grund av den här bitterheten gentemot "dagens ungdom".

Jag har dock lovat att jag bara ska vara gammal och bitter i någon dag till, max två. Sen ska jag bli ung och....sprudlande - om det nu kan anses som motsatsen till bitter.

Klarblå himmel och strålande solsken idag.
Det är jag inte bitter över en sekund.
Snarare sprudlande.
Kan man vara annat?