När jag var liten och precis lärt mig cykla utan händer började jag fundera på om det var möjligt att stå upp och cykla, utan händer. Jag vet precis var jag var när jag testade detta, för första och sista gången. Klart det inte går och ja jäklar va ont det gjorde när jag fick slänga mig ner på stången, fick styret i magen och trampan i benet.

Idag, ungefär 15 år senare, kom nästa fundering av samma kaliber. Denna gången hade jag dock blivit så pass vuxen att jag insåg att det nog skulle göra ont om jag provade. Jag gick ner för trappan och började då fundera på hur svårt det skulle vara att gå vartannat steg neråt på samma sätt som man kan göra när man går upp för en trappa.

Det kanske går hur bra som helst. Men just idag var jag inte så sugen på att testa.