Jaha, berättelseskrivandet var visst inte superpopulärt. Speciellt inte av Ellan som bryskt avslutade det hela. =)
Här kommer i alla fall berättelsen i sin helhet:

Det var en gång en liten flicka. Hon hette Rosali, var söt som en nyponros men arg som ett bi. När Rosali blev riktigt arg stampade hon i golvet, smällde i dörrarna och gömde sig till slut i sin hemliga koja. Ja, så värst hemlig kanske den inte var egentligen, i varje fall inte för Roslis mamma som mycket väl visste att gömstället var i garderoben.

En dag, det var en vacker och solig dag i maj skulle Rosali hälsa på sin mormor som bodde några kvarter bort. Men på vägen dit stötte hon på en ful gubbe. Hennes mamma hade många gånger sagt att hon inte skulle prata med fula gubbar. Men Rosali, som hade ganska dålig syn, förstod inte att just den här gubben var just ful. Och eftersom hon inte såg att det var en ful gubbe tänkte hon att det vore trevligt att prata lite. Hon stannade till och sa:
- Hej gubben vart är du påväg?
Gubben berättade att han skulle gå till affären för att köpa lite godis till sitt barnbarn som skulle komma på besök idag.
- Du vet väl vem den snälla flickan är, sa gubben till Rosali
- Jag vet vem flickan är, men inte att hon är snäll, svarade Rosali.
Den fula gubben tittade förvånat på den lilla flickan. Han torkade sig under näsan med baksidan av handen och sa:
- Nähä.
Sen tog de varandras händer och levde lyckliga i alla sina dar.