Åh. Min ryggdoktor är den bästa. Utan tvekan.
Det bränner som tusan på ryggen nu, men plötsligt känns det som att jag kan andas igen. Plötsligt kan jag röra mig utan att det göra ont. Underbart.

Det var tydligen väldigt spänt. Hela högersidan var som en spänd fiolsträng. Inte direkt jättekonstigt att man gråter krokodiltårar av smärta.

Fast det häftigaste var ändå när hon kände på nacken. Tryckte på några punkter strax under jättehuvudet och frågade om jag brukade ha mycket ont i huvudet. Well. Någon trogen läsare kanske kommer ihåg vårens konstanta huvudvärk, när jag trodde det hängde på dålig syn. Det kanske det visserligen gör - också - jag ser ju uselt, men när hon knäckte till nacken och tryckte på de där punkterna så kändes det nästan som att ett års huvudvärk vandrade ut genom tårna.

Ah. Jag ska njuta av detta nu. Och stretcha som en dåre.
På söndag är det match igen och jag vet ju hur det brukar kännas sen...